Semesteralbum 2

 


Lofoten och Melöy -97, -98, -99 och -01

Jens på toppen av Melöy Somrarna -97 och -98 körde vi upp till Lofoten i Nordnorge, trehundra mil tur och retur, för att stanna till på Melöy, strax söderut längs kusten, där det bor släktingar. Lofoten är andknippande vackert, på samma sätt som Färöarna; midnattssol, slingrande vägar, branta klippor och snötäckta toppar omgivna av ett ändlöst hav. Jag kan inte få nog. Dessutom är fisket fullkomligt glimrande.
   För säkerhets skull har vi haft tur med vädret också. På alla bilder måste ni tänka in 25 graders värme och vindstilla. Vattnet var nästan badbart.
   Den första kvällen efter att vi kommit fram till Melöy åkte jag och en kompis ut och fiskade i midnattssolen. Klockan tre på natten kom vi tillbaka med båten full av fisk.
   - Va, hur kunde klockan bli så mycket?
   Efter hemkomsten var det svenska nattmörkret direkt obehagligt.

Elisabeth i Lofotens midnattssol Livet blir inte mycket bättre än så här Jens och Johanna. Kolla färgerna! Max och Johanna på färjan Elisabeth och Johanna på en solvarm klipphäll 23.00. Melöy.


Sommaren -99 fick vi lära oss att det inte bara är sol i Nordnorge. Sju dagar av tio bjöd på spöregn och kraftig vind. Men det gick att ha roligt ändå.

Blöt men glad Johanna Blöt men glad familj Oj, så många fina stenar


Sommaren -01 accepterade jag till sist att Melöy är mitt smultronställe på jorden, att det inte finns någon annan plats jag trivs lika bra på, knappt ens hemma. Det är onaturligt vackert och havet och vinden och lugnet är överallt. Jag blir glad i hela kroppen bara av att tänka på det.

Johanna på stenletarjakt Max och pappa leker med kameran Johanna och kossorna Max, Therese, Jens, Johanna och havet Där kan jag stå hur länge som helst


Stenar finns det hur många och hur vackra som helst. Varje år är det några som flyttar till Sverige.

Dock inte den här. Stor som en resväska och tio gånger så tung. Massor av dem Cirka 100 kg och nästa projekt att ta hem
Max och alla dessa stenar


För er som är nyfikna har Melöy kommun en egen hemsida: www.meloya.no


Malta -98

På det här vattnet passerade turkarnas galärer år 1565 Hösten 1998 tog jag familjen med mig till Malta. Jag hade skrivit ett manus som mynnade ut i belägringen år 1565, och ville med egna ögon se ön jag läst så mycket om. Ett stipendium betalade min resa. Elisabeth och barnen fick åka med som bonus. På dagarna vandrade jag runt i Valetta medan familjen låg vid poolen.
   Jag vet inte om det beror på allt jag läst, men för mig var Valetta fullkomligt magiskt. En storslagen, välordnad stad helt byggd i sandsten med trevliga människor som samtliga talar engelska. Och historia överallt. Belägringen 1565 är känd som en av historiens våldsammaste - 40000 turkar mot 7000 försvarare i en kraftmätning som varade fem stekheta sommarmånader och malde båda sidor till grus. Men på Malta fick jag tag i en bok om den italienska belägringen under Andra Världskriget, och det gick minsann inte av för hackor den heller. Vid en jämförelse framstår den omtalade Blitzen över London som rena tebjudningen.

I den gamla staden Mdina kan man få en medeltida rustning tillverkad åt sig, komplett med hjälm och svärd. Problemet är att få hem den. Gissa vad jag kommer att göra så snart jag blir rik.
   Malta har bara två sandstränder och inget nattliv att tala om, men är ändå det första icke-nordiska land jag skulle kunna tänka mig att flytta till. Så underbart var det.

Där nere stod slaget


Venedig - 99

Hösten 1999 tog jag en kort tripp till Venedig i samband med skrivandet av Isabella & Ka. (Som till stor del utspelar sig i staden.) Det var dåligt väder, kallt, mycket folk, sura venetianer och dyrt, dyrt, dyrt. Men det var också den absolut vackraste stad jag någonsin besökt. Bäst var det att vandra runt i de lugna bostadskvarteren bland alla slingrande kanaler och gränder. Tyvärr var jag inte redo för de smala grändernas förmåga att förvirra lokalsinnet. Efter en tvåtimmars marsch till takten av jag-har-en-inbyggd-kompass, jag-hittar-alltid-rätt, var jag till min förvåning tillbaka där jag startat. Redan en klassiker.

Som Gamla Stan fast med vatten istället Markusplatsens bevingade råttor Där skulle man bo


Venedig är känt för sina vackra glaskonstverk och det finns minst en glasbutik i varje gathörn. Jag blev inte besviken.

Dansar nätterna igenom


London - 00

I början av 2000 reste jag till London för att hälsa på en kompis och gå på museum. London är så stort att jag inte hann få något grepp om det. Men dagen jag åkte hem var det plus femton grader, grönt och soligt - på Arlanda möttes jag av åtta isande minusgrader. Det räcker för mig.

Kolla kanonerna! Imperial War Museum En härskares själ växer fram Rakt ut ur det första världskriget


London - 01

I slutet av sommaren 2001 reste jag åter igen och hälsade på min kompis i London. Den här gången for vi till ett ställe fullt av upphetsade, rödkindade män i alla åldrar och uppgivna, gråtfärdiga kvinnor i ungefär samma åldrar. Naturligtvis talar jag om Bovington Tank Museum. Där finns tanks från alla tider och de flesta länder. Rena paradiset. Hihi.

Kolla, en Jagdtiger! ;) En Kungstiger, den mest fruktade tanken under hela Andra världskriget. Kungstigerns frontplåt är rätt tjock. Liten känner man sig


Hoppa direkt till album 1

Hoppa direkt till album 3

Hoppa direkt till album 4

Hoppa direkt till album 5

Hoppa direkt till album 6